Tänk om alla gjorde så!
Det är kanske inte det som jag hatar mest av allt förhatliga som finns, men det finns ett uttryck som speglar bland det mest inhumana en människa kan säga till en annan. ”Tänk om alla gjorde så…” visar människan i ett mörkt tillstånd och är ett uttryck som inte poängterar det gängse eller det allmänna tillståndet utan det lägger sig som en ogenomtränglig sköld som inte av några som helst omständigheter kommer att låta sig penetreras. Det är fem ord som man kan ta till när man inte har några andra ord att välja, det är fem ord som ständigt ligger i periferin eller som ett vaccin, och som när som helst är redo att användas.
Det är på sin plats med ett par exempel, och lita på mig när jag säger att jag hade kunnat skriva en kilometer om detta. När jag var sådär 6-7 år var jag och handlade i den lokala affären. Vad som stod på inköpslistan minns jag inte och det är nog inte heller konstigt då man sällan kan läsa sådana i den åldern. När jag kom fram till kassan och skulle betala saknade jag 40 öre (detta var på den tid då det fortfarande fanns såväl 5-öringar som 10-öringar). Exakt vad kassörskan sade minns jag inte men hon diskuterade länge och väl med mig. Jag minns att jag förklarade att min mor verkligen behövde alla sakerna på bandet och att jag, i min barnsliga naivitet, ville inte lämna kvar något. Förtroendet att gå och handla på egen hand var något som jag sannerligen inte tog lättvindigt och jag ville göra min mor stolt över att jag kunde hjälpa till på detta sätt. I det här fallet fick jag dock med mig alla mina saker hem, mot ett bryskt förmanande att jag omedelbart skulle komma tillbaka med dessa 40 ören. Anledningen till att jag minns händelsen är förmodligen för att det var jag som föreslog att jag skulle komma tillbaka och ”göra rätt för mig”, vilket följdes av mitt livs första ”Tänk om alla gjorde så!”, från kassörskan. Jag minns redan då att det var väl inte hela världen, inte något att brusa upp över, särskilt inte då jag redan vid den unga åldern var en stamkund och på ”förnamnsbasis” med alla som arbetade där. Men jag kommer ihåg då jag (redan då) kände att uttrycket var ett sätt att gömma sig bakom en standard, en norm (även om jag inte tänkte de orden), och inte ha viljan att hjälpa andra.
Ett annat, i mitt tycke tydligare exempel, infann sig på försommaren 2006. Min fru var höggravid med vår dotter som var beräknad någon gång under de sista dagarna i maj. De sista två veckorna i maj var minst sagt kaotiska (alla som har barn vet hur det var att vara dagar ifrån att bli föräldrar). Under de sista månaderna hade jag i förtid jobbat in mina studier för att vara till hands för min fru och för att kunna ansvara för vardagsbestyren.
Vår underbara dotter föddes den 1 juni 2006, en torsdag. På måndagen i samma vecka gick fostervattnet och vi for till sjukhuset. Beskedet vi fick var att åka hem och vänta, en procedur som upprepades på tisdagen och onsdagen. På torsdagen, nitton minuter över klockan sju på kvällen, anlände så vår älskade dotter och glädjen var naturligtvis total. Nåväl, ett par dagar senare fick jag ett brev från Folktandvården XX YY där jag i tjocka, svarta bokstäver kunde läsa att jag missat en tandläkartid och nu krävdes på 500 kronor. Tiden som jag hade missat var i den sista kaotiska graviditetsveckan, som jag varken då eller nu minns så mycket av. Som nybliven förälder, och med begränsad ekonomi ringde jag upp Folktandvården, bad så hemskt mycket om ursäkt och bad om någon sorts överseende med betalningen. Jag förklarade utförligt komplikationerna med graviditeten, att jag inte haft en tanke på tandläkartiden och så vidare och så vidare. Utan förvarning kom – ”Tänk om alla gjorde så.” Jag blev chockad. Av många anledningar. Bland annat för att Folktandvården inte är privatägt och således inte behöver dessa 500 kronor till de anställda, dels för att receptionisten, en kvinna i min egen ålder, kallsinnigt inte brydde sig ett dugg om hur mina komplikationer ledde till att jag missade tiden. Jag är ingen idiot – jag vet att en lucka uppstår i deras redovisning om de inte fått in inkomster från vissa tillfällen. Men det som jag blev mest chockad över var inte att jag var tvungen att betala. Det handlar inte alls om de där pengarna – utan om en total ovilja att ens lyssna på någon som ber om hjälp! Okej?
Varför är jag då så upprörd över detta? Jo, det ingår i varje människas sunda natur att hjälpa sin nästa, sin granne, sin vän eller Nisse på gatan. Har man lite vett så vill man hjälpa andra, hur den hjälpen än ser ut. Att gömma sig bakom ”Tänk om alla gjorde så” är en ursäkt för att inte vilja hjälpa, inte se till andra människors behov. Säger man frasen så är man fri från alla anklagelser, alla bevis och man har ”gjort sitt”. Man förlitar sig således på regler, stadgar, normer, och känner inte att man kan bedöma varje enskilt fall som sig bör. Alla människor är olika och har olika förutsättningar – det är ett känt faktum och vi har hört det till leda. Men det är faktiskt så – man måste få vara olika och man måste få ha ett liv och en tillvaro som inte kan placeras i fack. Jag menar egentligen – säg mig en människa som är helt svart eller helt vit och kan placeras i de fack som mänskligheten har satt upp – och jag ger dig en miljon kronor.
Nå, för att titta på uttrycket lite närmare så bör man se till vad det betyder. Att ”alla gjorde så” är en helt absurd tanke – det finns förmodligen inte två likadana situationer med två identiska människor i hela världen. Att risken att ytterligare en av Folktandvården XX YYs patienter i samma veva som jag skulle missa en bokning, föda barn och så vidare är mindre än att jorden går under innan du har läst färdigt detta. ”Tänk om alla gjorde så…” hänvisar till en dold rädsla att bryta mot ordningen för risken att alla helt plötsligt gjorde likadant. Om Folktandvården XX YY hade rivit min räkning så hade väl inte alla deras patienter tagit efter mitt fall – för det första så hade de aldrig fått reda på det, och för det andra så om man har bokat en tid för ett tandläkarbesök så är väl det av en anledning? Vilken då? Jo – man behöver gå till tandläkaren!
”Tänk om alla gjorde så…”, - nej, alla gör inte så! Vad det än är! Ibland behöver man hjälp och ibland har man chansen att hjälpa en annan! Detta betyder kanske inte att man gillar det, men man gör en god gärning. Man får dessutom ett minne för livet, för att inte tala om vad den man hjälpt får! Så, tänk en extra gång innan dessa fem ord dyker upp i huvudet på dig! Ibland är det ju faktiskt vara så att det är helt omöjligt att bryta på reglerna, eller kanske till och med olagligt. Då bör man ju naturligtvis se till det, jag menar inget annat. Vad jag menar är att man ska tänka efter innan de fem orden når någon annans trumhinnor. Och, bara så du vet – för att man en gång hjälper någon så betyder inte detta att hela världen kommer springandes till dig och vill utnyttja dig! Alla gör inte så…
